idasida

Igår var minst sagt en omtumlande och känslosam dag. Jag tänker inte gå in på detaljer, men summan av kardemumman är att jag kommer hålla mig sängliggandes mycket framöver.

Natten mot måndag hade jag alldeles för tidiga värkar. Jag kände mig ändå relativt lugn eftersom jag hade ett möte inbokat med barnmorskan på måndagsmorgonen. Av henne fick jag rekommendationen att gå hem och vila, och blev det inte bättre skulle jag ringa förlossningen. Bättre blev det inte, så jag ringde. Fick prata med en jättetrevlig tjej som tyckte att jag skulle åka dit på direkten för att bli kollad.

Väl på förlossningen kunde man konstatera att förlossningen inte var på gång, tack och lov. Men jag hade lite väl jämna sammandragningar samt en lite för uppmjukad livmodertapp för att vara i graviditetsvecka 32. Därför fick jag en spruta som skulle få livmodern att slappna av, samt rekommendationen att vila och inte anstränga mig.

Så nu är jag väldigt vilande. Denna vecka blir det inget jobb och inte ens nåt pysslande hemma. En massa tid i sängen och soffan är dock inplanerat, för det vore väl himla onödigt att riskera att knodden ploppar ut tidigare än nödvändigt. Väldigt onödigt.

Nu vet ni hur det ligger till. Jag kände att jag ville berätta för er så att ni förstår varför det inte kommer bloggas så effektivt på ett tag framöver. Nu ska jag bädda ner mig i soffan och stanna där resten av dagen, resten av veckan med för den delen!