MENY
Som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag förlikat mig med mitt håravfall. Men tanken på att min utmattning gjort att alopecian brutit ut känns otroligt sorglig. Tänk om jag bromsat tidigare? Då kanske håret hade suttit kvar.
Varför ska det vara så svårt att stanna upp i tid? Att det ska vara så lätt att bita ihop och bara köra på..
Denna tanke skaver en aning. Men den leder dessvärre ingen vart. Jag måste acceptera att det blivit såhär. Förhoppningsvis blir jag klokare av denna erfarenhet och låter mig inte hamna i samma sits igen.
Idag har jag legat i soffan. Har inte orkat ta mig för något alls. Nu är det inte så länge kvar tills barnen ska hämtas, så jag tänkte försöka ta mig ut en sväng. Kan hända att jag hamnar på Returcentrum. Där älskar jag att hänga. Hjärnan är så fokuserad på att sortera blicken mellan alla prylar att den inte orkar med annat än just det. Och kanske att jag fyndar nåt på köpet!
Ha en fin dag!
0