idasida - Ett litet hej

Hej! Kikar in en liten stund för att få skriva av mig. Jag behöver få prata med er känner jag. Ni ger mig så mycket stöd, kärlek och pepp. Det är så fint, att kunna vara sårbar och få så mycket tillbaka. Jag är så tacksam för det!

Jag är långt ifrån återställd. Att vara utmattad är inget som bara "går över" efter någon vecka. Jag får nog dras med detta en lång tid. Livet kräver alldeles för mycket av mig som mamma just nu, då det alltid är någon annans behov som går före mitt eget. Varje sekund av varje dag. Jag hinner liksom inte andas riktigt.

Men jag är inte lika nedstämd och ledsen som sist. Och det har att göra med att jag har accepterat läget. Jag har inga krav på mig själv längre och ambitionsnivån är nerkörd i botten. Jag är inte mitt vanliga jag just nu, och det får lov att vara så ett tag.

Att acceptera är förstås inte samma sak som att trivas med det. Jag är sjukt less, trött och frustrerad över att behöva ha det så. Men det går inte att göra så mycket åt saken för tillfället. Bara att käpma på och försöka intala sig själv att det blir bättre.

Ni är en hel drös som skrivit till mig, som har gett mig hopp. Ni berättar att ni suttit i samma sits som mig, men nu är ute på andra sidan. Det är så fint att få höra det. Jag blir ivrig av längtan tills jag själv är där. Ofta vill jag bara spola fram tiden en aning, tills allt blir lite lättare. Tills jag har en chans att börja min återhämtning på riktigt. Då jag får putsa fram den där personen som jag saknar så mycket.

Något som i alla fall känns roligt att tänka på just nu är vår flytt. Tänker att jag ska skriva lite mer om det i ett annat inlägg! Då ska jag berätta om mina tankar kring att flytta från vårt hus, som vi verkligen gjort till vårt, till ta över mannens barndomshem. Det finns massor att prata om där kan jag lova!